En duracellkanin på amfetamin. Det är jag just nu. Kan inte sitta still - vill inte sitta still. Kan inget, vill inget. Kan allt, vill allt. Orkar inte med mig själv förtillfället. Då är det dåligt - när din egen hjärna skriker håll käften och sitt still. Fränt. Lugn musik låter som slow motion. Högt tempo låter som smurfarna på helium. Har satt en stor, rosa post-it på min dörr som säger åt mig att inte glömma miniräknaren imorgon. Otroligt rosa. Skrikigt rosa. Hjärnan är kaos och osorterad. Ur balans. Moa kallar mig random. Hon kanske har kommit på något där?