Vaknar till att min taklampa skakar oroväckande. Bad Romance och Manboy fyller hela huset. Det är lördag och mamma är inte hemma, så pappa och tvillingarna har fest i vardagsrummet -som råkar vara ovanför mitt rum-. Klockan 10.30 på morgonen. Jag älskar min familj. Dagen ska vigas åt projektarbetet och onyttig mat. Pojkvännen befinner sig i Paris för att slå andra européer med sin bambupinne i helgen. Igår tillbringade jag några timmar på stan med fina Moa. Hon tog hål i näsan och jag höll henne i handen. Men hon kommer inte ihåg det. Jag känner mig uppskattad. Nu kontrar jag Manboy med The Runaways.

Igår var jag på hockey med pappa. Satsade 20kr och tippade matchresultatet tillsammans med alla andra i logen. Jag tippade 4-3. Och jag vann, den du. 220kr. Trevligt, trevligt. Very much needed, eftersom studiebidraget inte kommer förrän på måndag. Annars då? Hade mitt finger i Moas öra i måndags. Spännande.

Hej uppsala och alla hennes läsare! Nu är det så här att den där über blonda bruden med namn Olivia har med våld tvingat mig att gästblogga - så det är det jag gör. Vad gör man inte för den som kliar en på ryggen när man har fruktansvärd träningsverk. Har spenderat dagen med att diskutera konspirationsteorier med henne och Amis och samtidigt tryckt i mig shepards paj och nu har vi ett gigantiskt hål att döda. Tur att det är fredag annars vet jag inte om man tagit sig igenom den här dagen. Det snackas om att se apornas planet i helgen, både Olivia och Ambjörn blev knäpptysta när jag sa att jag inte hade sett den förut. Tystnaden som uppstår när Moa säger att hon inte sett Apornas planet, blev Uppsalas kommentar. Haha härlig den där jäntan är! Hur som helst nu tog inspirationen slut. Ha en bra helg allihopa!

// MOA


Slänger in en galen bild från nyårs
_____________________________________________________________________________
Joan jett and the blackhearts - Love is pain.

Befann mig hos tandläkaren idag för att laga en tand. Trevligt, bedövningen har just släppt och jag ska snart trycka i mig en pizza. Tjockisflaggorna viftar. Sitter i mitt lilla smutsiga rum och lyssnar på gamla Linkin Park-låtar. Det tar mig tillbaka till mitt år som fjorton år. På den tiden var jag inte lika blond. Och glamrocken hade inte funnits sin väg in i mitt hjärta. Nostalgi. Idag bokade jag förövrigt in halken. Snart har jag ett eget körkort. Just det, vad sa du nu då? Bitch. Tror att jag övergår till David Bowie nu och avslutar min nostalgtrip.  

När du bryter ihop finns det bara en sak att göra. Plocka upp bitarna och laga dig själv med superlim och silvertejp. Du blir inte starkare och starkare. Du blir bara mer och mer lagad. När du inte kan laga sig själv längre - då dör du. Så är det. Eller? Det är iallafall vad jag tror. Det är så jag fungerar. Nu sitter hemma i mitt mörka rum och lyssnar lite oengagerat på Marilyn Manson och stirrar i taket. Filosoferar. Lagar mig själv. 

Sitter och jobbar på en spellista åt Alice. Och Amanda ska också få den. Little pieces of Olivia's mind. Troligtvis kommer inga låtar vara tillräckligt bra för dem, men jag bryr mig inte. Poängen är att de ska tänka på mig när de lyssnar på dem. Poängen är att de ska börja gråta för att de blir påminda om mig. Så det så. För det gör jag, jag gråter när jag lyssnar på listan Alice har gjort till mig. Det är trevligt. Det visar att jag iallafall har några känslor kvar.

Studentmössorna kom idag. Lycka. Det är inte länge kvar nu. Snart behöver jag inte bo kvar här. Snart kan jag skapa mitt eget hem någon annanstans. Jag längtar.

Min favorit syssla när jag sitter på flygplatser är att stirra på folk. Först småsnegla när de sätter sig bredvid mig. Sen vänder jag huvudet helt mot den och stirrar, helt utan att blinka. Man ser deras oroade blick. De letar efter en annan plats att sätta sig på. Tills slut går de - och jag får en bänk för mig själv. Lika roande varje gång.

Helgen var underbar. Alice och jag hade planerat att överraska Amanda. Och om vi lyckades! När vi ringde på hennes dörr i Sunnersta öppnade hon med gapande mun. "What the fuck? Skojar du?" yttrades och sedan blev det kramkalas. Uppsala. Staden med finast människor. När jag satt på flyget påväg hem i söndags grät jag. Tjejen bredvid stirrade. Och jag orkade inte bry mig - varför skulle jag? Jag är ju själv en "stirrare" annars.

Snart börjar mitt äventyr. Och snart är det slut igen. På söndagkväll kommer jag befinna mig exakt på samma ställe som nu. Fast med nya minnen. En ny oberoende känsla. Frihet. Kameran följer med. Troligen kommer den inte dokumentera allt för mycket. Oftast ligger den mest i min väska och skräpar. Jag har sett många vackra saker genom kamerans lins. Och mindra vackra saker. Och en del fula helt enkelt. Men det är så livet ska vara. Fyllt av vackra och fula saker. Det är så livet är skapat. För om allt var vackert, vad skulle man då uppskatta? Choklad antar jag?

Eftersom jag är tuffast i världen så ska jag gå och lägga mig nu. Den du. Idag har jag varit duktigt och börjat med körkortsteorin och faserna. 40/70 slutade 54/70. Än så länge är ingen fas avklarad. Men jag jobbar på det. Typ. Facebookfenomenet fänglsar mig. Min mamma sa för två månader sedan att hon aldrig skulle skaffa facebook - nu är hon fast och ber om hjälp titt som tätt. Intressant utveckling. Det är fränt att vara vän med sin mamma och pappa på facebook. Eller? Nu ska jag åla av mig kläderna och krypa ner i pyjamasen och sängen. För jag är tuff.