Snart börjar mitt äventyr. Och snart är det slut igen. På söndagkväll kommer jag befinna mig exakt på samma ställe som nu. Fast med nya minnen. En ny oberoende känsla. Frihet. Kameran följer med. Troligen kommer den inte dokumentera allt för mycket. Oftast ligger den mest i min väska och skräpar. Jag har sett många vackra saker genom kamerans lins. Och mindra vackra saker. Och en del fula helt enkelt. Men det är så livet ska vara. Fyllt av vackra och fula saker. Det är så livet är skapat. För om allt var vackert, vad skulle man då uppskatta? Choklad antar jag?