Varje gång jag ska åka till Uppsala lyckas jag bli förkyld. Superförkyld. Nu sitter jag här och snorar, hostar och tycker synd om mig själv. Sist jag var nere fick jag shota hostmedicin innan vi gick ut. Kul. Men skit samma - imorgon åker jag till Uppsala för att träffa mina fina vänner och fira dem som tar studenten! Jag har till och med nyblonderat håret och klippt mig för saken skull. Nu kör vi. Unts unts!

Håller på att städa mitt rum. Hittills har jag fyllt fyra ICA-påsar med skräp. Och två Hemmakväll-påsar med pantflaskor. Jag skäms. Men mamma blir nog glad över att man nästan kan se golvet i mitt rum. Om en stund ska jag in i duschen och skrubba mig ren med min nya Body Scrub. Den ska lukta coconut & lime. Det är bra - för just stinker jag damm och en nypa svett. Trevligt.

Hemtelefonen ringde för en stund sedan. Jag sprang runt i förtvivlan och letade efter den. Upptäckte att den satt i laddaren. Det är inte ofta jag hittar den där - så gissa om jag blev lagomt förvånad? Det var Ambjörn som ringde och sa att han skulle äta -snabbnudlar- och sedan komma hit. Skönt - börjar bli tråkigt att vara ensam.

Fick just ett SMS av Rebecka. "Alex garage halv åtta, be there." Förfest i ett garage innan Förfesten. Ikväll är det alltså Studentförfesten, sådär lagomt två veckor innan studenten. Men jag klagar inte - jag är taggad.

Idag höll jag mitt tal i Svenska C. Idag fick jag veta att jag klarade Matte C. Idag blev jag klar med gymnasiet. Har bara två veckor kvar -här ska det chillas- sedan tar jag studenten. Fast det är klart, innan det ska jag också ha klarat teoriprovet och uppkörningen. Det löser sig nog. På något sätt löser sig allt alltid - även för mig som är pessimist.

Trevligt att börja veckan på en tisdag. Speciellt när man har sovmorgon på tisdagen och bara har en lektion och sedan slutar klockan ett. Ja, jag har inte mycket att klaga på idag - för omväxlingsskull. Om en vecka åker jag ner till min kära hemstad och firar mina fina vänners student. Förhoppningsvis så har askmolnet försvunnit och Sveriges flygtrafik är öppen.

Historiens skabbigaste hår och nationellaprov i Matte C mellan -09.40-12.40-. Det är inte min dag idag. Suck. Önskar att jag bara kunde krypa ner i sängen och stanna där tills vi ska fira Moas "18år - uppföljaren" imorgon. Unts unts.

Jag och Moa sitter i mediasoffan och hänger. Med varsin dator i knät för att hålla värmen. Hon är duktig och skriver sitt historiearbete. Jag är mindre duktig. Jag bloggar. Jag har aldrig en vanlig dag. I morse missade jag bussen, men fick skjuts till stan av en främling. Ja, jag har aldrig en vanlig dag.

Igår skrev jag brev till min käraste Lovah - also known as Alice. Skickade även med en liten present till henne. Ikväll ska jag knåpa ihop ett mail till henne som ska innehålla bilder på mina småsyskon -som hon inte har träffat eller sett på evigheter- och bilder på oss under vår fjortistid. Underbart.

Sitter ensam i biblioteket och skriver ett arbete om Titanic. Eller så skriver jag en ergonomiuppgift. Eller en träningsdagbok. Eller kanske ett tal om Forever 27 Club. Hur som helst är jag ensam. Pojkvännen är i Polen. Moa svarar inte på sms eller när man ringer. Och min mobil vill inte skicka sms till Emelie. Kul. Känner att dagens humör, som faktiskt inte var så dåligt, sjunker - snart är jag på botten i mitt hål som jag grävt själv. Ibland klarar jag inte av att vara ensam med mig själv.

Har just utnyttjat mina goda matlagningsegenskper och gjorde lite middag till mig själv. Snabbnudlar. Och ett glas juice.. Inte den godaste kombon kan jag lova. Om två timmar ska jag möta Moa på stan. Jag ska gå på mitt tredje biobesök för veckan ikväll och Moa ska vara min date! Water for Elephants ska ses. Moa sa förövrigt idag att jag var lik Kurt Cobain, med min utväxt och mitt trassliga hår - det är det snällaste hon någonsin sagt till mig.

Brännskadad. Klädbyten. Minnesluckor. Krossat shotglas. Där har vi helgen. Moa och Maria bjöd på trerättersmiddag och där började Valborg. Vi spelade spel - bland annat Sanning och Konsekven -mogna?-. Jag och Joel fick byta kläder. Närmare tolv gick vi in mot stan och O'Learys. Där blev jag brännskadad av Moa. Hon tappade en cigg på mitt ben. Skönt. Jag brände tillbaka henne för att hon inte skulle ha så dåligt samvete. Så nu sitter vi båda här med brännmärken på låret. Minnesluckorna är inte mina egna - tack och lov. De tillhör Moa, inget ovanligt där. Hon tappade också ett shotglas inne på O'Learys - ingen som märkte något förutom vi.