Sheets are swaying from an old clothesline, like a row of captured ghosts over old dead grass, was never much but we made the most, welcome home

Gårdagen tillbringade jag med Moa. Följde med henne till hennes jobb och höll henne sällskap. Efter det åt vi middag. Och jag råkade ta ett till hål i örat. Vad är det för fel på mig? Jag kan helt enkelt inte låta bli! Nummer tio. Jag säger det igen, mina öron kommer att ha fallit av innan jag fyller 20år. Trevligt. Två stora svarta hål på sidan av huvudet. Liksom.

Medan resten av världen, eller min vänskapskrets, är ute och super skallen av sig funderar jag på att gå och lägga mig. Väntar på att pojkvännen ska ringa. Han är ute i Oslo och firar sitt guld. Norskmästare är han nu också. Nu kommer han aldrig sluta skryta. Sött. Jag är trött.





(Radical Face - Welcome home, Son)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0