För ett par dagar sedan råkade jag armbåga en spikmatta. En spikmatta. Hur lyckas man? Efter det fick jag ha ett plåster på armbågen. Jag har inte haft plåster sen jag gick i 6:an - med andra ord kände jag mig otroligt kool. Nu är plåstret borta och nu kan man se hålen efter spikarna. Livet är smärtfyllt. De senaste dagarna har jag också slagit mig på en bil -vad hände där liksom?- och klivit på en kontakt - vilket resulterade i ett blåmärke under foten. Bra Olivia, otroligt bra och smidigt. Livet är på min sida.